Lilla sotaste Eddie

Hej hopp sa har de redan gatt 2 veckor sen han kom lilla fisen...
De gar hemskt fort tycker ja, a han vaxer sa de knakar :)

Han e valdigt nojd med tillvaron och sager inte sa mkt annu, han har haft
ett par natter me magknip men de har inte hallt i sig sa lange,
sa man hinner inte bli sa frustrerad...
Han ater a ater a ater a ater a ater, nu ater han fortfarande var 2,5 timma ungefar,
men ibland gar de lite langre emellan.
For min del gor de inte sa mkt for vi e bara hemma ju.
De e varre nar man ska ut eller ivag nanstans.
A ja hade verkligen glomt bort totalt hur mkt tid en liten fis tar!!!
Igar hade ja full kontroll a skulle hoppa in i duschen nar ja hade lamnat Bella vid bussen,
alltsa vid halv 9.
In reality sa kom ja in i duschen vid 11.
Ja ligger alltid efter i mitt schema, men de har jag iaf full forstaelse for, men
ja far lite smatt panik nar ja vet att folk vantar pa mig, a ja gillar inte att va sen.
Da e ja hellre tidig.
Jag har oxa markt att ja e mera nojjig me lilleman an ja va me Olivia.
Eller me Bella me.
Trots att Bella va den forsta sa kan ja inte komma ihag att ja va nojjig, trots
att hon hade massa problem nar hon va liten, me rontgen pa bade huvud och hofter,
huvud pga dom trodde att fontanellen holl pa a stangas,
och hofterna for dom trodde att den ena va ur led, precis som me lilleman.
A sen nar hon borjade krakas efter varenda gang hon at sa tror ja enda inte att ja
va nervos eller orolig...Da trodde dom att de va for att magmunnen inte utveckades
som den skulle men a andra sidan sa va ja ganska ung,
a ja visste inte battre kanske....??
Nu kanns de som ja kollar honom alldels for mkt a e helt paranoid.
Hur kan man inte va de, titta pa han!!
Lilla sotaste, dom e sa oskyldiga dom sma liven....

Ungarnas kusin Danny har fatt MRSA, och han har vart har hos oss ganska mkt
sen Eddie foddes, sa ja har fortfarande inte slappt de riktigt.
Han fick diagnosen i fredags, och har atit penicillin sen dess,
Debbie har skrubbat hela hennes hus fran tak till golv, sa de ska val va ok nu,
men man vet ju aldrig......
Nehe nu vaknade Lilleman a de e frukost dags!
HA en bra dag, ja ska handla julklappar tror ja minsann!!!
Kan va dags for de kanske?? :)

Har kommer SISTA bilden pa bebismagen, taget kvallen innan han kom ut!

Edward Campbell Thomas 11-12-05

Hej a ha sa va han ANTLIGEN har varan alskade son!!!

Edward Campbell Thomas

3770 gr 51 cm

Lilleputte sicken tid han tog pa sig.....
A nu har ja iaf lite tid pa MIG att uppdatera bloggen,
med forlossningshistoria (som ja har hort e super viktigt att prata om, om a om igen)4
min data har gatt sonder sa de har vart lite si a sa me att uppdatera allting
pa datan tycker ja, svarmor e inte sa glad i att ja anvander hennes, men nu e hon
pa jobbet a ungarna sover, sa nu ska ja passa pa! :)

Ja, ni vet ju om att ja va inne ett par rundor pa sjukan innan han kom plutten,
forra lordagen akte vi in igen, da hade ja sana onda varkar att ja inte ens kunde sta
upp ordentligt...Kom in, dom kollade mig a doktorn/barnmorskan ja hade da va sa knapp i huvudet
att ja trodde ja skulle doda han.
Han pastod att anledningen till att ja hade varkar va att ja va uttorkad a inte drack ordentligt.
Okeeeeej??
Sa de kan inte va for att BEBISEN VILL KOMMA UT A MIN KROPP E REDO???????
For arligt talat sa tror ja inte man kan bli uttorkad nar man dricker mer an 2 liter vatten
om dagen....hur som helst, ja blev hemskickad. Igen.
A va besviken a ledsen ja va, ja trodde inte ja skulle orka ga 2 dagar till me ont
fran a till...
Hur som helst,

Mandag morgon, den 5 December,
Sa va de da dags for igangsattning pa Virtua sjukhus i Voorhees, NJ.
Jag va uppe me tuppen vid halv 5, for dom hade ringt ifran sjukhuset
a sagt att dom skulle ringa mig med en tid nan gang mellan 5.30-7.30,
och de vore bra om ja kunde komma in sa fort som mojligt da.
Jag hann inte mer an a duscha a kla pa mig sa ringde dom a sa att vi fick komma! *JIIPPPIIEE*
Sa vid halv 8 pa morgonen va vi uppe pa sjukhuset redo att foda barn, men ja maste ju
bara saga att de e inte alls samma kansla som att aka dit nar man har varkar.
Ja va saaaaa nervos!!!
Jag fick byta om till den snygga rocken och sen kopplade dom in dropp(vatska) och
antibiotika, (pga GBS+).
Sen nar doktorn val kom in a kollade mig a pratade lite sa va ja mellan 3-4 cm,
vilket inte kom som en chock for de visste ja ju redan...
A ja hade varkar nar vi kom in me sa de va ett bra tecken pa att de skulle ga bra sa hon.
Sen drojde de innan dom kopplade in de varkstimulerande till klockan 11,
a anledningen va att dom inte ville att de skulle ga FOR fort pga penicillinet,
doktorn ville att ja skulle fa in den andra pasen me innan bebisen foddes for att han skulle
fa bast skydd...
Sa da va de bara a vanta....
A vanta....
A vanta......
Runt 12 tiden fragade min ssk om ja ville ha epiduralen for da hade ja ganska ont,
men ja va radd att de skulle stanna upp alltihop sa jatackade nej, (for en lite stund)
a sa fort hon hade gatt ut sa Bobby:
"You dont ever, EVER turn down the epidural, you fool, what if the dude is busy for 2 hours??"
Hur som helst sa klarade ja mig en timma till sa runt 1tiden fick ja epiduralen, a helvetets
javlar satans skit va den gor ont!!!!!!!!!!!!
Forst satte han den for mkt at hoger sa ja kande nar katetern gick ner i hoften pa hogersidan,
sen fick han den nagorlunda ratt, men gode tid sa javla ont de gor, a de knakar
a knastrar i hela ryggen...fiiiiiiii attans!!!!!!
Men ja ville inte kanna varkarna langre efter att ha kannt dom i over en vecka,
sa ja hade inte mkt annat a valja pa.
20 minuter senare madde ja tipp topp!
Runt halv 3 tiden kom doktorn tillbaka och skulle ta hal pa hinnorna sa de gick lite fortare,
da va ja 5 cm, a dom hade fortfarande inte behovt att skruva upp oxitocinet (varkstimulerande),
utan ja va fortfarande pa den lagsta nivan..
(Ja sa ju att ja bara behovde en knuff!!!!)
Sa hon tog hal pa vattnet a hela helvetet brakade lost efter de.

Forst kande jag hur mina ben helt plotsligt kom tillbax, efter att ja varit tunga som bly i ett
par timmar, sen borjade ja kanna varkarna.
Sen kande ja hur bebisen trillade ner i backenet a ja trodde han skulle bryta av hofterna pa mig,
sa min ssk kom in igen a forsokte lugna ner mig, for de va bara nar varkarna kom
som ja kande allt de har, vilket va varannan minut iaf sa de va inte mkt spelrum att andas.
Sa ja borjade hyperventilera och fick en panikattack for ja va sa radd att nat va fel,
me foljd av att Lille Mannen inte fick nat syre och hans hjartljud gick ner.
Epidural snubben kom in a gav mig en Topdos i katetern,
och nar han gjorde de sa tappade ja horslen, ja horde ingenting,
ja sag att han pratade men ja horde ingenitng, sen borjade de susa i oronen,
och ja kande mig skitlustig och ett tag trodde ja att ja skulle do.
Pa sant.
Ja trodde slutet va nara, ja har aldrig vart sa radd i hela mitt liv,
for bade min skull och lilla Pluttens....
Sa samtidigt som ja hade skitont sa borjade dom vanda mig i sangen,
hoger, vanster, nej andra sidan, nej den andra...
A ja belv annu raddare.
A de va da de borjade bli prat om kejsarsnitt.
Och da blev ja radd att ja skulle kanna allting eftersom epiduralen inte funkade
som den skulle.
NAr Pluttens hjartljud antligen rattade till sig sa kom epiduralsnubben in igen for att
satta en ny epidural *Gode gud hjalp mig*
Ja hade fortfarande skitont i hofterna och kande varenda vark, sa ja va glad att han kom
pa samma satt som ja hatade honom...
Den andra kandes inte lika mkt som den forsta, och ja bara bad till gud att bebisen skulle
komma ut snart sa ja slapp allt de onda a all angest.
Han berattade att den forsta katetern hade "vandrat" in till en ven, istallet
for att halla sig i epiduralutrymmet dar den SKA va.
Och de hander tydligen oftare an va man hor om (ja har ALDRIG hort om det).
Sa nar han gav mig topdosen sa gick den inte till ryggen och epiduralutrymmet,
utan direkt ut i blodet. Najs.

Naja, den andra funkade jattebra men ja hade angest for att den skulle sluta verka och
va skitradd hela tiden, min ssk va jattesnall a lugnade mig.
Sen blev ja illamaende a trodde ja skulle spy.
Allt de har hande nog under nan halvtimma men de kandes som flera timmar.
Sen kollade dom mig igen da va ja 7 cm, a doktorn hann inte mer an att ga ut ifran rummet
a min ssk kom in igen, a ja kande att de va nat lurt pa gang.
"Every time I come in here you have a different expression on your face, Malin,
you have to stop it, I dont know what to do with you!"
Hon va jattegullig och forsokte verkligen fa mig pa battre humor a hon skojade hela tiden,
sa ja va glad att dom inte behovde byta pass mitt i alltihop...
Sa ssk kollade mig, da va ja 9 cm!!!!
Hoppsan ja ska ringa pa dok innan hon tar hissen ner sa hon a sprang ivag.
3 min senare va hon tillbax a kollade mig a joooo, jaaaa du e 9,
vanta.....shes complete, its time!
Hoppsan hejsan!
Sa va de dags att mota den nya familjemedlemen!
10 minuter och 5 krystningar senare sa va han ute min lilla Prins!
Dom satte droppet runt 11 och 17.31 e han fodd, sa de kan man val inte rakna som
en langdragen forslossning, men om man raknar alla veckor innan med
forvarkar sa e de lite val kanske...
3770 gram och 51 cm lang.

Sa i de hela sa va de dramatiskt och traumatiskt och ja har fortfarande inte aterhamtat mig,
kroppen i ovrigt mar bra, inga styngn ALLS, och ja har inte vart sa om eller mor i kroppen
som ja kan komma ihag, eftervarkarna har vart lite si a sa.
Vissa dagar e dom hemska a vissa dagar e de inget alls, Olivia sager att
varje dag krymper min mage mer a mer..hahhaa
Ja har redan gatt ner till 56 kg sa ja e snart nere i matchvikt  ;)
Jag skulle helst vilja stanna har, runt 55-56 kg men ja vet att allt kommer forsvinna...
A de styr inte jag over.
Ryggen e varst just nu, ja forsoker att inte lyfta tyngre an plutten, men de e svart nu nar
ja har fatt tillbaka min rorlighet, och jag kan ANDAS igen.
Ja flasar inte nar ja gar upp for trappen utan ja mar bra igen.
Men som sagt min rygg e kord i roten, och ja undrar va som igentligen kan handa
me den om dom nu gjorde nat fel.
Jag har inte haft ont alls under hela graviditeten, inte forran i slutet, och ja vill verkligen inte
att de kommer tillbaka.....

De blev ett dunder-blogg-inlagg de dar, men nu e ni uppdaterade allihop
*syrran speciellt, inget om min vaaaajaaiina har inte..typ. hahhaa*
Nu ska ja ga a nosa pa min son som e den mest perfekta lilla Plutten i hela varlden!!
Han ater a sover a skiter precis som de ska va.

Ont i min Vajäj-jäj. KÄNSLIGT INNEHÅLL!!!!!!!!(BF idag)

Japp, idag har ja ännu en ny smärta att dela me mig av,
Min stackars vagina.
Herregud.
Idag har de kännts som EFTER man får bebis, ja har sååå ont å de känns som
ungen håller på å ramlar ut.
Bara ja hostar så känns de som den ska trilla ut....
Fiii fan va trött ja e på skiten...
Å ja vet fortfarande inte om vattnet har gått,
De känns som ja har flytningar, men dom e inte som dom har vart innan,
utan dom har ingen färg, å e inte kladdiga på samma sätt,
å ja måste byta trosskydd varannan timma,
men de kommer inte ut så mkt, brukar de inte va mer om vattnet går,
å hela tiden????
Ja e livrädd att åka iväg till sjukhuset igen om dom skickar hem mig.
JAG GÖR DE BARA INTE!!!!
Så hur som helst så har ja värkar idag me såklart, från å till, de finns lixom ingen
rytm me dom, men dom kommer å går, å ja ignorerar så många ja kan,
men ja sa till Bobby att om de kör igång igen å dom blir regelbundna så åker vi nog,
ja tänker att om ja totalvägrar att åka hem utan min bebis så måste dom väl sätta
igång mig?? Eller??
De kan ju inte va bra för bebisen heller att ha värkar så från å till hela tiden....
Jag måste väl fe tusan va 4 nu iaf????
Dok sa igår att ja hade en posterior livmodertapp oxå, å de e ingen som har sagt nåt om
innan, men när ja läste om de igår så visar de sig att de kan va svårare för bebisen
att komma ner me huvudet för livmodertappen/munnen ligger inte paralellt med
födelsekanalen, utan mer åt sidan, så de e självklart att h*n inte hittar ut!!!!!!!!!

Här kommer *förhoppningsvis* den sista bilden på tjockismagen.

Vecka 40. BF idag.

Äh fy fan.

Har vart hos dok ännu en gång, å på måndag ska ja äntligen få min lilla bebis
utanför min kropp.
Om de inte har kört igång på riktigt av sig självt innan dess,
dok trodde att de skulle sätta igång snart, men de trodde dom ju förra lördagen
oxå på sjukhuset och i måndags hos BM så ja litar inte på de där..
Nu har ja tex haft värkar sen runt 6 tiden ikväll, först oregelbundna å sen går dom ner på
10 minuter, för att alldeles nyss försvinna..(å klockan e nu 22)....???????
Å fy farao va ont dom gör, de sliter å drar i mig så ja håller på å dö..
men sen när de släpper så e ja ok.
Men nu sosm sagt har ja inte haft nån värk alls på 20 minuter.
Såå lustigt...
Men däremot undrar ja hur fasen man vet om vattnet går?
Asså om de bara sipprar istället?
För om de inte e vattnet så pissar ja väl ner mig..fy va ja hatar att va gravid.
Herregud så knasigt...man skulle kunna tro att ja aldrig vat gravid innan, men
den här gången om e de sååååå annorlunda...

Jag mår iaf 10 ggr bättre idag än va ja gjorde igår, å ja känner mig lite mer optimistisk,
för ja kan nu se ljuset i slutet på tunnlen, ja VET att på måndag kommer min bebis
få komma ut till världen.
Om h*n inte behagar komma innan som sagt.
De får h*n ju hemskt gärna göra ;)

Nu ska ja se om ja kan sova, vilket ja förmodligen får eftersom värkarna
verkar ha försvunnit....?
Dom kanske kommer igång igen som sagt, vi kan ju alltid hoppas.