De här e ju löjligt....

Nu har ja alltså ÄNNU en skräckhistoria för den som vill höra om barnafödande...
Bellas förlossning va hemsk, å ja lovade å svor att ja aldrig skulle göra om de,
å ja talade om för alla som ville lyssna att ALDRIG skaffa barn för de känns
verkligen som du kommer dö!!
Hej å hå, 4 år senare kom lilla Livy å den förlossningen va verkligen inte alls som
den första, ja hann aldrig få riktigt ont, å ja kan inte komma ihåg att ja tyckte de
va jobbigt på samma sätt som me Bella.
Denna gången om e de verkligen annorlunda.
Jag kommer inte skaffa fler barn efter detta.
På sant.
Jag e mentalt utmattad, har inga krafter kvar och fattar inte hur ja kommer orka
trycka ut ungen me...

Jag anser själv att mina värkar började redan i torsdags förmiddag och dom blev värre
under dagen, sen på natten hade ja skitont å ringde doktorn som tyckte att
ja skulle vänta en liten stund hemma, nån timma eller så,
tills värkarna blev lite närmre.
Ja la mig på soffan å vaknade 3 timmar senare av att ja hade SOVIT!!!
Va faaaaaan?????
Å inga värkar. Alls.
Typ ingenting.
Inte ens liiiiiiite smärta.
Snacka om antiklimax.
Hur som helst så gick hela fredagen me värkar från å till som gjorde ont emellanåt
å vissa av dom inte så mkt, å jätte oregelbundna.
Samma sak me gårdagen, lördag, hela dagen gick utan att jag kunde se nåt
regelbundet alls med värkarna, förrän framåt 4tiden på eftermiddagen,
då började dom komma var 10nde minut, å blev närmre å närmre å
ondare å ondare, så vid klockan 22 på kvällen körde vi iväg till sjukhuset,
där ja tydligen "bara" va öppen 3 cm 50% uttunnad...
Okidoki smoki.
Så no what?
En timma senare va ja ff bara 3 cm, så
Mina alternativ va å stanna en timma till så kunde dom kolla mig igen,
eller åka hem me sömntabletter å försöka sova å komma tillbaka
när värkarna va värre.
Värre än de här?????
Asså gode tid, snacka om annorlunda mot Olivias förlossning, där ja va
3 CENTIMETER öppen och blev inlagd å FICK EPIDURALEN MED EN GÅNG!!!!!
Hur som helst så kom hon tillbax efter en timma å kollade mig igen å ja va ff 3 cm,
ingen skillnad alls.
Trots att ja hade värkar hela tiden, och fick inte mkt andrum emellan värkarna..
Hur som helst så fick ja två sömntabletter å fick åka hem,
när vi väl va hemma hade sömntabletten börjat verka å ja kunde knappt gå
från bilen å in till sängen.
De kändes som ja va ute å seglade på dom sju haven...typ. hahhaa
Snurrigt värre...hur som helst så sov ja som en stock
å vaknade vid halv 7, å ingenting.
Värkarna har kommit å gått under dagen å ja e helt jävla slut å undrar vad bebisen
har tänkt å göra.
Jag förstår som sagt inte hur ja ska orka trycka ut honom/henne.
Jag har ett BM besök imorrn bitti, så förmodligen e ja inte öppen nåt mer,
å ja ska FÖRSÖKA prata me dom, men ja vet att dom inte kommer förstå...
JAg har kommit så långt att kejsarsnitt låter helt underbart,
ja skiter ärligt talat i vilket bara ungen kommer ut nån gång.
Å JAAAAAAAAAA, jag VET att ja e på slut-tappen, men de hjälper inte att
folk säger de, å de hjälper faaaan inte att folk säger att "snart e de över,
å snart har du din bebis hos dig, snart, snart, snart, SNART!!!!!!"
De hjälper inte mig NU att h*n kommer snart.
De trodde ja i torsdags me.
Å nu e vi på söndag kväll.
Herregud.
Mentalt och fysisk utmattning e inget roligt...
Å speciellt inte när ja vet hur man mår efter man har fött barn oxå,
ännu mera utmattad.....
Kom nu bebis.
Nu ska ja gå å sova.
För de kommer ja få inatt me.