Satan i gatan va rädd jag var.

När Livisen å ja körde hem ifrån BM i morse
så kom ett rådjur ifrån ingenstans å sprang rakt in i sidan av bilen,
precis där Livy satt.

Hela bilen skakade och båda rutorna krossades där bak, jag har då aldrig varit
mer rädd i mitt liv, inte för mig själv eller bebisen utan för Olivia.
Hon skrek i högan sky så ja trodde att hon hade skadat sig ordentligt, de visade
sig att hon blev mest rädd, men herregud va adrenlinet kickar in me en gång.
Full styrka typ.
Gode Gud.
Så efter mkt om å men så e ja väldigt skakad och fruktansvärt tacksam att vi
mår bra båda två, Livisen hade glas i håret, men hon fick hoppa i duschen när
vi kom hem å sen ville hon gå till skolan, så ja skickade iväg henne.
Kanske dumt, men ja frågade säkert 5 ggr om hon ville va hemma å de ville hon inte,
Fy va otäckt.
Nu fattar ja hur folk kör på rådjur hela tiden, han kom ifrån ingenstans, verkligen.
Nu ska ja lägga mig å vila å se om ja kan sluta böla i 10 minuter iaf,
huvudvärken kom som ett brev på posten när ja hade lämnat Livy, ja antar
att adrenalinet släppte och ja har slappnat av lite grann.....

TACKAR Gud (eller vem de nu e) som bestämmer va som ska hända,
att jag, bebben och framför allt Olivia mår bra, ja vet inte va ja skulle göra
om något hända mina tjejer, nån av dom.
Mammas hjärta. Herregud.