Lilla sotaste Eddie

Hej hopp sa har de redan gatt 2 veckor sen han kom lilla fisen...
De gar hemskt fort tycker ja, a han vaxer sa de knakar :)

Han e valdigt nojd med tillvaron och sager inte sa mkt annu, han har haft
ett par natter me magknip men de har inte hallt i sig sa lange,
sa man hinner inte bli sa frustrerad...
Han ater a ater a ater a ater a ater, nu ater han fortfarande var 2,5 timma ungefar,
men ibland gar de lite langre emellan.
For min del gor de inte sa mkt for vi e bara hemma ju.
De e varre nar man ska ut eller ivag nanstans.
A ja hade verkligen glomt bort totalt hur mkt tid en liten fis tar!!!
Igar hade ja full kontroll a skulle hoppa in i duschen nar ja hade lamnat Bella vid bussen,
alltsa vid halv 9.
In reality sa kom ja in i duschen vid 11.
Ja ligger alltid efter i mitt schema, men de har jag iaf full forstaelse for, men
ja far lite smatt panik nar ja vet att folk vantar pa mig, a ja gillar inte att va sen.
Da e ja hellre tidig.
Jag har oxa markt att ja e mera nojjig me lilleman an ja va me Olivia.
Eller me Bella me.
Trots att Bella va den forsta sa kan ja inte komma ihag att ja va nojjig, trots
att hon hade massa problem nar hon va liten, me rontgen pa bade huvud och hofter,
huvud pga dom trodde att fontanellen holl pa a stangas,
och hofterna for dom trodde att den ena va ur led, precis som me lilleman.
A sen nar hon borjade krakas efter varenda gang hon at sa tror ja enda inte att ja
va nervos eller orolig...Da trodde dom att de va for att magmunnen inte utveckades
som den skulle men a andra sidan sa va ja ganska ung,
a ja visste inte battre kanske....??
Nu kanns de som ja kollar honom alldels for mkt a e helt paranoid.
Hur kan man inte va de, titta pa han!!
Lilla sotaste, dom e sa oskyldiga dom sma liven....

Ungarnas kusin Danny har fatt MRSA, och han har vart har hos oss ganska mkt
sen Eddie foddes, sa ja har fortfarande inte slappt de riktigt.
Han fick diagnosen i fredags, och har atit penicillin sen dess,
Debbie har skrubbat hela hennes hus fran tak till golv, sa de ska val va ok nu,
men man vet ju aldrig......
Nehe nu vaknade Lilleman a de e frukost dags!
HA en bra dag, ja ska handla julklappar tror ja minsann!!!
Kan va dags for de kanske?? :)

Har kommer SISTA bilden pa bebismagen, taget kvallen innan han kom ut!

Edward Campbell Thomas 11-12-05

Hej a ha sa va han ANTLIGEN har varan alskade son!!!

Edward Campbell Thomas

3770 gr 51 cm

Lilleputte sicken tid han tog pa sig.....
A nu har ja iaf lite tid pa MIG att uppdatera bloggen,
med forlossningshistoria (som ja har hort e super viktigt att prata om, om a om igen)4
min data har gatt sonder sa de har vart lite si a sa me att uppdatera allting
pa datan tycker ja, svarmor e inte sa glad i att ja anvander hennes, men nu e hon
pa jobbet a ungarna sover, sa nu ska ja passa pa! :)

Ja, ni vet ju om att ja va inne ett par rundor pa sjukan innan han kom plutten,
forra lordagen akte vi in igen, da hade ja sana onda varkar att ja inte ens kunde sta
upp ordentligt...Kom in, dom kollade mig a doktorn/barnmorskan ja hade da va sa knapp i huvudet
att ja trodde ja skulle doda han.
Han pastod att anledningen till att ja hade varkar va att ja va uttorkad a inte drack ordentligt.
Okeeeeej??
Sa de kan inte va for att BEBISEN VILL KOMMA UT A MIN KROPP E REDO???????
For arligt talat sa tror ja inte man kan bli uttorkad nar man dricker mer an 2 liter vatten
om dagen....hur som helst, ja blev hemskickad. Igen.
A va besviken a ledsen ja va, ja trodde inte ja skulle orka ga 2 dagar till me ont
fran a till...
Hur som helst,

Mandag morgon, den 5 December,
Sa va de da dags for igangsattning pa Virtua sjukhus i Voorhees, NJ.
Jag va uppe me tuppen vid halv 5, for dom hade ringt ifran sjukhuset
a sagt att dom skulle ringa mig med en tid nan gang mellan 5.30-7.30,
och de vore bra om ja kunde komma in sa fort som mojligt da.
Jag hann inte mer an a duscha a kla pa mig sa ringde dom a sa att vi fick komma! *JIIPPPIIEE*
Sa vid halv 8 pa morgonen va vi uppe pa sjukhuset redo att foda barn, men ja maste ju
bara saga att de e inte alls samma kansla som att aka dit nar man har varkar.
Ja va saaaaa nervos!!!
Jag fick byta om till den snygga rocken och sen kopplade dom in dropp(vatska) och
antibiotika, (pga GBS+).
Sen nar doktorn val kom in a kollade mig a pratade lite sa va ja mellan 3-4 cm,
vilket inte kom som en chock for de visste ja ju redan...
A ja hade varkar nar vi kom in me sa de va ett bra tecken pa att de skulle ga bra sa hon.
Sen drojde de innan dom kopplade in de varkstimulerande till klockan 11,
a anledningen va att dom inte ville att de skulle ga FOR fort pga penicillinet,
doktorn ville att ja skulle fa in den andra pasen me innan bebisen foddes for att han skulle
fa bast skydd...
Sa da va de bara a vanta....
A vanta....
A vanta......
Runt 12 tiden fragade min ssk om ja ville ha epiduralen for da hade ja ganska ont,
men ja va radd att de skulle stanna upp alltihop sa jatackade nej, (for en lite stund)
a sa fort hon hade gatt ut sa Bobby:
"You dont ever, EVER turn down the epidural, you fool, what if the dude is busy for 2 hours??"
Hur som helst sa klarade ja mig en timma till sa runt 1tiden fick ja epiduralen, a helvetets
javlar satans skit va den gor ont!!!!!!!!!!!!
Forst satte han den for mkt at hoger sa ja kande nar katetern gick ner i hoften pa hogersidan,
sen fick han den nagorlunda ratt, men gode tid sa javla ont de gor, a de knakar
a knastrar i hela ryggen...fiiiiiiii attans!!!!!!
Men ja ville inte kanna varkarna langre efter att ha kannt dom i over en vecka,
sa ja hade inte mkt annat a valja pa.
20 minuter senare madde ja tipp topp!
Runt halv 3 tiden kom doktorn tillbaka och skulle ta hal pa hinnorna sa de gick lite fortare,
da va ja 5 cm, a dom hade fortfarande inte behovt att skruva upp oxitocinet (varkstimulerande),
utan ja va fortfarande pa den lagsta nivan..
(Ja sa ju att ja bara behovde en knuff!!!!)
Sa hon tog hal pa vattnet a hela helvetet brakade lost efter de.

Forst kande jag hur mina ben helt plotsligt kom tillbax, efter att ja varit tunga som bly i ett
par timmar, sen borjade ja kanna varkarna.
Sen kande ja hur bebisen trillade ner i backenet a ja trodde han skulle bryta av hofterna pa mig,
sa min ssk kom in igen a forsokte lugna ner mig, for de va bara nar varkarna kom
som ja kande allt de har, vilket va varannan minut iaf sa de va inte mkt spelrum att andas.
Sa ja borjade hyperventilera och fick en panikattack for ja va sa radd att nat va fel,
me foljd av att Lille Mannen inte fick nat syre och hans hjartljud gick ner.
Epidural snubben kom in a gav mig en Topdos i katetern,
och nar han gjorde de sa tappade ja horslen, ja horde ingenting,
ja sag att han pratade men ja horde ingenitng, sen borjade de susa i oronen,
och ja kande mig skitlustig och ett tag trodde ja att ja skulle do.
Pa sant.
Ja trodde slutet va nara, ja har aldrig vart sa radd i hela mitt liv,
for bade min skull och lilla Pluttens....
Sa samtidigt som ja hade skitont sa borjade dom vanda mig i sangen,
hoger, vanster, nej andra sidan, nej den andra...
A ja belv annu raddare.
A de va da de borjade bli prat om kejsarsnitt.
Och da blev ja radd att ja skulle kanna allting eftersom epiduralen inte funkade
som den skulle.
NAr Pluttens hjartljud antligen rattade till sig sa kom epiduralsnubben in igen for att
satta en ny epidural *Gode gud hjalp mig*
Ja hade fortfarande skitont i hofterna och kande varenda vark, sa ja va glad att han kom
pa samma satt som ja hatade honom...
Den andra kandes inte lika mkt som den forsta, och ja bara bad till gud att bebisen skulle
komma ut snart sa ja slapp allt de onda a all angest.
Han berattade att den forsta katetern hade "vandrat" in till en ven, istallet
for att halla sig i epiduralutrymmet dar den SKA va.
Och de hander tydligen oftare an va man hor om (ja har ALDRIG hort om det).
Sa nar han gav mig topdosen sa gick den inte till ryggen och epiduralutrymmet,
utan direkt ut i blodet. Najs.

Naja, den andra funkade jattebra men ja hade angest for att den skulle sluta verka och
va skitradd hela tiden, min ssk va jattesnall a lugnade mig.
Sen blev ja illamaende a trodde ja skulle spy.
Allt de har hande nog under nan halvtimma men de kandes som flera timmar.
Sen kollade dom mig igen da va ja 7 cm, a doktorn hann inte mer an att ga ut ifran rummet
a min ssk kom in igen, a ja kande att de va nat lurt pa gang.
"Every time I come in here you have a different expression on your face, Malin,
you have to stop it, I dont know what to do with you!"
Hon va jattegullig och forsokte verkligen fa mig pa battre humor a hon skojade hela tiden,
sa ja va glad att dom inte behovde byta pass mitt i alltihop...
Sa ssk kollade mig, da va ja 9 cm!!!!
Hoppsan ja ska ringa pa dok innan hon tar hissen ner sa hon a sprang ivag.
3 min senare va hon tillbax a kollade mig a joooo, jaaaa du e 9,
vanta.....shes complete, its time!
Hoppsan hejsan!
Sa va de dags att mota den nya familjemedlemen!
10 minuter och 5 krystningar senare sa va han ute min lilla Prins!
Dom satte droppet runt 11 och 17.31 e han fodd, sa de kan man val inte rakna som
en langdragen forslossning, men om man raknar alla veckor innan med
forvarkar sa e de lite val kanske...
3770 gram och 51 cm lang.

Sa i de hela sa va de dramatiskt och traumatiskt och ja har fortfarande inte aterhamtat mig,
kroppen i ovrigt mar bra, inga styngn ALLS, och ja har inte vart sa om eller mor i kroppen
som ja kan komma ihag, eftervarkarna har vart lite si a sa.
Vissa dagar e dom hemska a vissa dagar e de inget alls, Olivia sager att
varje dag krymper min mage mer a mer..hahhaa
Ja har redan gatt ner till 56 kg sa ja e snart nere i matchvikt  ;)
Jag skulle helst vilja stanna har, runt 55-56 kg men ja vet att allt kommer forsvinna...
A de styr inte jag over.
Ryggen e varst just nu, ja forsoker att inte lyfta tyngre an plutten, men de e svart nu nar
ja har fatt tillbaka min rorlighet, och jag kan ANDAS igen.
Ja flasar inte nar ja gar upp for trappen utan ja mar bra igen.
Men som sagt min rygg e kord i roten, och ja undrar va som igentligen kan handa
me den om dom nu gjorde nat fel.
Jag har inte haft ont alls under hela graviditeten, inte forran i slutet, och ja vill verkligen inte
att de kommer tillbaka.....

De blev ett dunder-blogg-inlagg de dar, men nu e ni uppdaterade allihop
*syrran speciellt, inget om min vaaaajaaiina har inte..typ. hahhaa*
Nu ska ja ga a nosa pa min son som e den mest perfekta lilla Plutten i hela varlden!!
Han ater a sover a skiter precis som de ska va.

Ont i min Vajäj-jäj. KÄNSLIGT INNEHÅLL!!!!!!!!(BF idag)

Japp, idag har ja ännu en ny smärta att dela me mig av,
Min stackars vagina.
Herregud.
Idag har de kännts som EFTER man får bebis, ja har sååå ont å de känns som
ungen håller på å ramlar ut.
Bara ja hostar så känns de som den ska trilla ut....
Fiii fan va trött ja e på skiten...
Å ja vet fortfarande inte om vattnet har gått,
De känns som ja har flytningar, men dom e inte som dom har vart innan,
utan dom har ingen färg, å e inte kladdiga på samma sätt,
å ja måste byta trosskydd varannan timma,
men de kommer inte ut så mkt, brukar de inte va mer om vattnet går,
å hela tiden????
Ja e livrädd att åka iväg till sjukhuset igen om dom skickar hem mig.
JAG GÖR DE BARA INTE!!!!
Så hur som helst så har ja värkar idag me såklart, från å till, de finns lixom ingen
rytm me dom, men dom kommer å går, å ja ignorerar så många ja kan,
men ja sa till Bobby att om de kör igång igen å dom blir regelbundna så åker vi nog,
ja tänker att om ja totalvägrar att åka hem utan min bebis så måste dom väl sätta
igång mig?? Eller??
De kan ju inte va bra för bebisen heller att ha värkar så från å till hela tiden....
Jag måste väl fe tusan va 4 nu iaf????
Dok sa igår att ja hade en posterior livmodertapp oxå, å de e ingen som har sagt nåt om
innan, men när ja läste om de igår så visar de sig att de kan va svårare för bebisen
att komma ner me huvudet för livmodertappen/munnen ligger inte paralellt med
födelsekanalen, utan mer åt sidan, så de e självklart att h*n inte hittar ut!!!!!!!!!

Här kommer *förhoppningsvis* den sista bilden på tjockismagen.

Vecka 40. BF idag.

Äh fy fan.

Har vart hos dok ännu en gång, å på måndag ska ja äntligen få min lilla bebis
utanför min kropp.
Om de inte har kört igång på riktigt av sig självt innan dess,
dok trodde att de skulle sätta igång snart, men de trodde dom ju förra lördagen
oxå på sjukhuset och i måndags hos BM så ja litar inte på de där..
Nu har ja tex haft värkar sen runt 6 tiden ikväll, först oregelbundna å sen går dom ner på
10 minuter, för att alldeles nyss försvinna..(å klockan e nu 22)....???????
Å fy farao va ont dom gör, de sliter å drar i mig så ja håller på å dö..
men sen när de släpper så e ja ok.
Men nu sosm sagt har ja inte haft nån värk alls på 20 minuter.
Såå lustigt...
Men däremot undrar ja hur fasen man vet om vattnet går?
Asså om de bara sipprar istället?
För om de inte e vattnet så pissar ja väl ner mig..fy va ja hatar att va gravid.
Herregud så knasigt...man skulle kunna tro att ja aldrig vat gravid innan, men
den här gången om e de sååååå annorlunda...

Jag mår iaf 10 ggr bättre idag än va ja gjorde igår, å ja känner mig lite mer optimistisk,
för ja kan nu se ljuset i slutet på tunnlen, ja VET att på måndag kommer min bebis
få komma ut till världen.
Om h*n inte behagar komma innan som sagt.
De får h*n ju hemskt gärna göra ;)

Nu ska ja se om ja kan sova, vilket ja förmodligen får eftersom värkarna
verkar ha försvunnit....?
Dom kanske kommer igång igen som sagt, vi kan ju alltid hoppas.

Nu vet ja va bebisen väntar på.

Den har helt enkelt väntat på att bli född i de nya tecknet: Ormbäraren.
E de nån som har hört nåt så löjligt??
Ophiuchus/ Ormbäraren

Så nu helt plötsligt detta året, 2011, även om man har vart skytt innan
så e man en ormbärare helt plötsligt...?
Näe så menar dom väl inte, men om man efter detta året e född mellan den
29 November-17 december så e man ormbärare,
å de låter inte som att de verkligen e så utan att man kan välja själv om man vill
va skytt eller ormbärare???????
Herregud så snurrigt....
Ja ville bara veta vad min bebis kommer ha för personlighet baserat på horoskop..
Å då dök de upp de här om Ophiuchus (Uttalas Ofajakus)..
Snurrigt värre...
Nåja.
Jag e helt slut idag, trött som ett as och hoppas verkligen inte att förlossningen
kör igång PÅ RIKTIGT idag för ja orkar inte.

Jag va ff 3 cm igår hos BM och dom kommer inte göra nånting för att snabba på
de hela, utan de får sätta igång av sig självt tyckte hon,
även att de redan har de..
Hon gjorde en hinnsvepning å sa att ibland kan de hjälpa, å
ibland gör de ingenting..
Hinnsvepning

De enda de verkar ha gjort för mig e att ja har mensliknande kramper
och massa flytningar, värkarna kommer å går, å ja e livrädd att ens
lämna huset, om de skulle sätta igång å ja inte kan ta mig hem igen...
Å så har de vart sen förra veckan, ja får fe fan ingenting gjort,
ja har inte vart å handlat mat på en vecka, å ja känner att ja inte vågar
ge mig ut på nånting utan stannar hellre hemma, å de e ja trött på nu me.

De här e iaf de absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Om ja visste att värkarna gjorde nåt å att ja närmade mig slutet så skulle ja kunna
stå ut, men ja ser inte ljuset i slutat av tunnlen för ja vet att de kan dröja iaf 2 veckor till
innan ja får hålla min lilla knodd..
Å under tiden bara växer den å blir större å större...
Jag orkar inte mer....

De här e ju löjligt....

Nu har ja alltså ÄNNU en skräckhistoria för den som vill höra om barnafödande...
Bellas förlossning va hemsk, å ja lovade å svor att ja aldrig skulle göra om de,
å ja talade om för alla som ville lyssna att ALDRIG skaffa barn för de känns
verkligen som du kommer dö!!
Hej å hå, 4 år senare kom lilla Livy å den förlossningen va verkligen inte alls som
den första, ja hann aldrig få riktigt ont, å ja kan inte komma ihåg att ja tyckte de
va jobbigt på samma sätt som me Bella.
Denna gången om e de verkligen annorlunda.
Jag kommer inte skaffa fler barn efter detta.
På sant.
Jag e mentalt utmattad, har inga krafter kvar och fattar inte hur ja kommer orka
trycka ut ungen me...

Jag anser själv att mina värkar började redan i torsdags förmiddag och dom blev värre
under dagen, sen på natten hade ja skitont å ringde doktorn som tyckte att
ja skulle vänta en liten stund hemma, nån timma eller så,
tills värkarna blev lite närmre.
Ja la mig på soffan å vaknade 3 timmar senare av att ja hade SOVIT!!!
Va faaaaaan?????
Å inga värkar. Alls.
Typ ingenting.
Inte ens liiiiiiite smärta.
Snacka om antiklimax.
Hur som helst så gick hela fredagen me värkar från å till som gjorde ont emellanåt
å vissa av dom inte så mkt, å jätte oregelbundna.
Samma sak me gårdagen, lördag, hela dagen gick utan att jag kunde se nåt
regelbundet alls med värkarna, förrän framåt 4tiden på eftermiddagen,
då började dom komma var 10nde minut, å blev närmre å närmre å
ondare å ondare, så vid klockan 22 på kvällen körde vi iväg till sjukhuset,
där ja tydligen "bara" va öppen 3 cm 50% uttunnad...
Okidoki smoki.
Så no what?
En timma senare va ja ff bara 3 cm, så
Mina alternativ va å stanna en timma till så kunde dom kolla mig igen,
eller åka hem me sömntabletter å försöka sova å komma tillbaka
när värkarna va värre.
Värre än de här?????
Asså gode tid, snacka om annorlunda mot Olivias förlossning, där ja va
3 CENTIMETER öppen och blev inlagd å FICK EPIDURALEN MED EN GÅNG!!!!!
Hur som helst så kom hon tillbax efter en timma å kollade mig igen å ja va ff 3 cm,
ingen skillnad alls.
Trots att ja hade värkar hela tiden, och fick inte mkt andrum emellan värkarna..
Hur som helst så fick ja två sömntabletter å fick åka hem,
när vi väl va hemma hade sömntabletten börjat verka å ja kunde knappt gå
från bilen å in till sängen.
De kändes som ja va ute å seglade på dom sju haven...typ. hahhaa
Snurrigt värre...hur som helst så sov ja som en stock
å vaknade vid halv 7, å ingenting.
Värkarna har kommit å gått under dagen å ja e helt jävla slut å undrar vad bebisen
har tänkt å göra.
Jag förstår som sagt inte hur ja ska orka trycka ut honom/henne.
Jag har ett BM besök imorrn bitti, så förmodligen e ja inte öppen nåt mer,
å ja ska FÖRSÖKA prata me dom, men ja vet att dom inte kommer förstå...
JAg har kommit så långt att kejsarsnitt låter helt underbart,
ja skiter ärligt talat i vilket bara ungen kommer ut nån gång.
Å JAAAAAAAAAA, jag VET att ja e på slut-tappen, men de hjälper inte att
folk säger de, å de hjälper faaaan inte att folk säger att "snart e de över,
å snart har du din bebis hos dig, snart, snart, snart, SNART!!!!!!"
De hjälper inte mig NU att h*n kommer snart.
De trodde ja i torsdags me.
Å nu e vi på söndag kväll.
Herregud.
Mentalt och fysisk utmattning e inget roligt...
Å speciellt inte när ja vet hur man mår efter man har fött barn oxå,
ännu mera utmattad.....
Kom nu bebis.
Nu ska ja gå å sova.
För de kommer ja få inatt me.

Ingen bebis ännu.

Fy fan va le ja e på att vänta.
Ja har värkar från å till och har haft de sen i torsd förmiddag,
men de händer lixom inget mer, dom e inte regelbundna längre,
utan dom kan komma typ me 11 minuters mellanrum, för att sen komma me 5 min
emellan, för att hoppa upp till 20 min, å dom gör ont, så ja vet att de
e riktiga värkar, dom tar musten ur mig å ja kan inte prata när dom kommer,
men sen emellan värkarna mår ja bra....??
De här kommer sluta me kejsarsnitt.
Jag bara vet de.
För att ja har kämpat som ett djur för att slippa så kommer de bli så.
Jag bara hoppas att de inte e farligt för bebisen att bli kramad så hårt me
varenda värk i flera dagar...
H*n rör sig rätt mkt där inne, å huvudet har sjunkit ner betydligt mer än bara sen igår,
så antagligen e de väl på gång, men hur jääääävla länge ska man behöva vänta???

Äntligen dags! :)

Japp, nu va de då äntligen dags för bebis!!
Jag har haft riktiga ONDA värkar sen runt 10tiden i morse, men knasig
som ja e så ville ja ha den där kalkonen så ja ignorerade så
gott de gick hela dagen, fram till klockan 19, då ja började ta tiden
å upptäckte att dom kom var 15 minut...
Nu kommer dom var 5 minut ungefär å ja har precis pratat me dom
på sjukhuset.
Hon tyckte att ja förmodligen kunde vänta ett litet tag hemma, men om ja ville komma
in så dom kunde kolla mig så fick ja de me, men risken finns ju att man
blir hemskickad...Ja tror inte att ja skulle bli de,
eftersom de har hållt på så länge, men ja ska vänta ett tag till iaf..
Min man ligger å sover å de kan han få göra en stund till..
Jag har inte sååååååå hemskt ont, eller nu ljuger ja, ont gör dom, men
sen när dom e över så mår ja bra igen...
Intensivt, verkligen, å ja fattar inte hur folk gör detta om å om igen, utan
epidural eller nånting, fiiii attans...
Värkarna e väl ok, men fan å trycka ut en unge utan nån bedövning...*AAAAAAJ*
Herregud...
Min Bellabus vaktar mig som en hök å har vart lustig hela dagen, ja tror att hon
e nervös för mig, och att hon vill inte att ja ska ha ont, så hon har vart väldigt orolig.
Nu e klockan halv 12 på natten å hon ligger på andra soffan å frågar om ja har ont,
lilla Pluttan va söt hon e. <3
Min lilla bebis som inte e så liten längre, gode tid va stor hon e.
De e inte klokt att de e så länge sen ja gick igenom detta me henne...
Kalkonmiddagen smakade mumma förresten, å våran friterade kalkon,
som va första försöket för oss, va skiiiitgod!!!!
Så de va def värt väntan... :)
Nehe nu ska ja vila mig en liten stund på soffan innan ja väcker min gubbe...

KÄNSLIGT INNEHÅLL!!!! (för er som aldrig vart gravida vill säga)

Hej hopp!
Jo, nu har den "efterlängtade" slemproppen iaf kommit ut, fiii fan va de e äckligt att va
gravid, ja fattar inte att man går igenom de om å om igen.....IIIISCH!!
Nåja, ja vet ju att de inte betyder så hemskt mkt, mer än att livmodertappen
börjar förbereda sig, vilket e bra, för om ja nu e öppen lite grann på måndag
när ja går till dok så KANSKE, KANSKE dom sätter igång mig, de va ju
de hon sa BM, att om ja går 39 veckor och om livmodertappen e "redo"
så funkar igångsättning oftast,
fast å andra sidan nu kan ja lika gärna vänta....
Har ja väntat så här länge kan ja vänta ett par veckor till...
Å ärligt talat så har ja börjat bli mer å mer rädd, å ignorerar tankarna
på förlossningen helt, nu känns de som ja vill att h*n stannar där inne
i säkert förvar...
Nej då, de klart att ja vill att knoddas kommer ut till oss, men ju närmre de
kommer ju räddare blir ja, för smärtan, och för att de kommer ta lång tid.
Vilket de förmodligen gör, Bellas förlossning va som sagt runt 24 timmar,
och Livys höll ju på i ett par dagar hemma å sen 10 timmar på sjukan innan hon
kom ut...så ja räknar me runt 10-12 timmar iaf..
Jag har oxå märkt att värkarna e lite annorlunda, de e mer molande värk
i ryggen, Ja, som mensvärk, fast de e inga värkar ja kan ta tiden på för de känns
hela tiden, å de började igår..
Å ja kände mig hellustig igår, hela dagen, ja mår lite bättre idag, men ff lite konstig i kroppen.
Så ja vet att ja e ett steg närmre iaf! :)
Ja bara hoppas ja kan fira thankgiving me släkten, så ja inte ligger inne då!!
Å de e ju nu på torsd..men ja får nog vänta som sagt, de
e svårt att få upp hoppet när man väntat så pass länge, nu så här mot slutet
tycker ja de känns som ja vart gravid för aaaaaaalltid!!!!
Skiiitlänge....Huuua...
Men snart e de över som sagt...

Till Thanksgiving har ja blivit satt på att göra en Green Bean Casserole,
åååå så mumma....
Och en efterrätt som ja faktiskt erbjöd mig att göra,
chokladpuddingsbollar rullade i smält choklad...*guuuuuuuud*
Vi får väl se hur dom blir, de verkade inte så svårt iaf.....

Green Bean Casserole

Triple chocolate cookie balls...... Syndigt ju!!!!

                                                                                        

12 dagar kvar till BF....

Hej hopp nu går de fort!! :)
Jag börjar få lite smått panik över förlossningen, att ja ska trycka ut en unge till
finns inte i huvudet på mig...
Å speciellt när ja får förvärkarna, då blir ja panikslagen, för ja kommer ihåg hur ont
de gör....
Värkarna kommer å går lite hur som helst tycker ja, men de märks endå att dom
blir starkare och att dom håller i sig längre...
Så ja vet ju att de SNART e dags iaf.
Inom en månad har ja ju min bebbe iaf för sååå länge kommer dom inte låta mig gå å va gravid.
Enligt BM så skulle ja inte ens behöva gå över mitt bf ju, å ja tror att va som kommer
hända e att när ja går nästa vecka (den 28) e att dom kommer kolla om ja e öppen nåt
och om livmodertappen e redo, å e den de så kanske dom sätter igång mig.
Nu tror ja inte att den kommer va de, men ja tror att me Livy va ja öppen nån cm
ganska länge innan de väl satte igång på riktigt...
De e ju ganska vanligt...
Vi får väl se.
H*n kommer när h*n e redo, å de finns ju inget ja kan göra för att skynda på de.
Nina Kling (fd Gustafsson) fick sin lilla knodd igår, å hon hade gått 6 dagar över BF,
så de va ju skönt för henne, en stoooor kille va de me! :)
4200 gr å 53 cm lång...GRATTIS till er familjen Kling!!

Jag har gått hela min graviditet utan att va sugen på nåt konstigt, ja, frukt har ja vart
hemskt sugen på å de e ju bara bra, men annars har ja klarat mig utan lustiga
sug efter saltgurka å glass. Typ.
Men nu helt plöstligt så har ja blivit sugen på is (?????)
Krossad is.
Å vi har ingen ismaskin, så ja får lägga isbitar i en påse å krossa dom.
Å de e ju tur att ja inte e sugen på typ toapapper eller sand (som vissa faktiskt blir!!)
men krossad is???
Å ja trodde att de hade å göra me att ja e så törstig hela tiden, ja dricker å dricker
å e ff lika törstig...Men så sa min svägerska att de kan va ett tecken på blodsbrist,
å när ja kollade upp de på internet så stämmer de.

Symtom på blodbrist

Du känner dig trött och är lite blek. Kraftigare blodbrist gör dig yr och andfådd. Du får hjärtklappning, huvudvärk och öronsus.

De e ju inte konstigt att man mår skit..
Så hur som helst, ja tar mina vitaminer när ja kommer ihåg dom, men ja mår ju
lika dåligt när ja tar dom för ja kan inte gå på dass i en vecka typ.
Nåja...snart e bebben här å då slipper ja må så dåligt...
Då måste ja bara hantera ömma tuttar å eftervärkar ;)
hahhaa herreguuud va man får stå ut med för att föda fram ett nytt liv...


Ieftermiddag ska ja äntligen gå på bio, Breaking Dawn pt 1!!!!!
JIPPIE!!!!!!
Ja hoppas att värkarna håller sig borta dom 2 timmarna så ja kan få
lite lugn å ro....:)

Bilder

Precis hemkommen ifrån BM besök å allt va bra som vanligt,
ja hade gått upp ett halv kg till, vilket va helt normalt, men magen hade
inte växt nåt, som ja trodde...
Å de e ju skönt för nu kan de räcka tycker jaa....

Han sa att de e oxå ganska normalt att de planar ut mot slutet för magen
sjunker ner som sagt....
Jag va  grupp strepB positiv, vilket bara betyder att dom måste ge mig antibiotika
under förlossningen så inte bebben blir sjuk.
Vi som vuxna har tydligen inga symptom av de men en liten bebis kan bli jättesjuk.
Nåja...
Annars va ja nöjd me dagens besök, han som ja fick träffa idag (tredje årets läkarstudent)
va superbra, å dubbelkollade allting, å va verkligen sympatisk me hur ja mår just nu,
å hade små tips va ja kan göra för foglossningen (visst lite för sent, men de e  ingen
annan som har erbjudit någon som helst hjälp, utan bara sagt att ja får dras me de)
Så hur som helst så när ja skulle boka min tid för nästa vecka så snäste hon åt mig i receptionen:
"You cant come next week, 'cause we're BOOKED!!!!!"
Skitsnäsig, eehh ok, men dok sa att han ville att ja kommer nästa vecka,
ja e i vecka 38 så ja har inte så många besök kvar...
"WE ARE BOOKED!"
Ok din jävla biaaatch, kan ja få en tid NÄR DE PASSAR DIG DÅ?????
Så den 28 ska ja dit igen....
Ja skiter väl i de, för min del så spelar de ingen roll, men hon behövde ju inte va
så jävla bitchig.....
Jag tycker bara de e skönt om ja slipper gå¨dit mer överhuvudtaget, men ja tror inte ja kommer
ha sån tur....
Utan de blir nog besök både den 28 och efter mitt BF....Tyvärr.

Här e bilderna på vagnen me,
Fin va?? :))

Nu e de dags att ge oss av igen, till Livys doktor!
Ingen vila ingen ro!!!!

Förvärkar och BM besök.

Herregud vilka förvärkar ja har, om ja trodde att ja hade mkt innan så hade ja FEL, FEL FEL!!!!
Gode gud, dom börjar så fort ja går upp å slutar inte....Inatt och igår natt vaknade ja
av dom igen  trodde att de va dags, å då blev ja lite rädd...
Ska ja verkligen trycka ut en unge till???
De känns lite overkligt måste ja säga....
Visserligen vet ja att ja inte kommer behöva ha ont så länge för här trycker dom in
epiduralen så fort som man kommer innanför dörrarna på sjukan....
Inte för tt de e va ja vill, men ja vet iaf att alternativet finns :)
Ja ska försöka hålla ut så ja kan röra mig lite grann iaf, ja gillar inte att va så
fast i sängen, å ja känner ju ingenting från midjan och neråt efter ja fått den,
å de e läskigaste, att man inte kan röra eller känna benen...
Nåja...de ska nog lösa sig.
Ja har oxå åkt på en runda av min ångest ige, de kryper i mig som fan.
Å ja vet att de e för att ja oroar mig för att bebben ska va för stor,
å de e lätt för BM/dok att säga att ett kejsarsnitt löser allt, men ja
får nästan MER ångest när dom säger så.....
Jag hoppas iaf att de går över snart, ja kan ju hantera ångesten relativt bra,
men de e inget roligt när de kryper som myror i kroppen hela tiden, å de finns
inget ja kan göra för att lätta de, mer än att ignorera....
Idag e de dags för BM besök igen, å ja hoppas att ja inte gått upp mer i vikt, nu kan
de räcka tycker ja..
Å ja tror inte magen har växt så mkt heller nu, för bebben har skjunkit ner lite mer
å ja har tryck i bäckenet mer denna veckan än förra.
De känns som om ja nyser så kommer ungen flyga ut, så lågt ligger h*n.
Jag kan väl börja skriva han istället eftersom alla verkar tro att de en pojk,
ja har ff inte hört någon säga att de e en flicka.
Mer än jag själv och svärmor :)
Men som sagt ett par veckor till så får vi se.
Danielle tyckte att ja skulle be ultraljuds teknikern skriva ner på ett papper
vilket kön de va å sen ge de till henne...?????
Ja fattade inte riktigt va de kunde tjäna för syfte...men hon e lite lustig.
De e ju som att öppna julklappar i November, de e ju inget roligt!!!
Dom skulle haft en baby shower för mig men ja tyckte att de va onödigt så här
sent, utan vi ska ha nåt när bebisen e född, de e lättare för alla då å köpa kläder
å sånt som h*n behöver, me tanke på att allt e rosa eller blått här hos oss....
Eller gult.
Ja gillar dom röda färgerna men de finns inte ens de...
Å e de rött så tro fan att de e en rosett på....eller volanger.
Herregud.
Nåja.
De blir nog bra...ja har allt som ja behöver för stunden iaf,
å vagnen e inköpt me, ja ska ta kort sen å lägga in...
Nu måste ja kila om ja ska hinna till dok innan kl 10!!!
Sen har Livy öron näsa hals besök vid kl 13.15, sååå skönt att vi slapp
å vänta till April!!!!! :)

Trött och sliten.

Jag är hemskt trött på folk som aldrig lyssnar.
Som påstår sig "förstå" och nickar å håller me å sen gör tvärtom.
Jag va ju hos BM igår och de där me igångsättning blir de inte tal om sa hon,
om jag hellre vill ha kejsarsnitt och känner mig orolig för ungen skull
så kan vi göra de när som helst ja vill, men igångsättning gör dom inte.....????????????????
Okeeeeeeeej......Så alla andra gånger som ja suttit på hennes jävla kontor
å diskuterat förlossningen och de faktum att jag e HELT EMOT kejsarsnitt
för att ja e livrädd å ja inte vill att nån skär i mig, har hon helt glömt bort???
För ja kan inte komma ihåg en endaste gång att hon sagt att igångsättning
gör dom inte.
Ja känner mig fullkommligt överkörd, och de känns som att de e DOM
(läkarna/BM/SSK) som bestämmer hur min förlossning ska gå till.
Hon sa att vi ska låta allt sätta igång som vanligt och så får vi se, för "du vet
fastnar bebisen så gör vi akut kejsarsnitt"
asså va e detta för människor???
Precis som att ett K-S e som att hosta så e ungen ute....
Å ja vill ju försöka UNDVIKA att ungen fastnar, så ja slipper all dramatik som
häände förra gången, för att inte tala om hur pass ömtålig en bebis e,
å händer de nåt me ungen som kommer ja stämma varenda människa på hennes
kontor.
Det ja inte förstår e när ja sa att ja hoppas du e medveten om att ja gick 5 dagar
över mitt BF me Livy och en vecka innan hon föddes så vägde hon "7lbs, 3500gr"
enligt min läkare ja hade då, och de skulle inte va några som helst problem,.
jag/hon visade inga som helst tecken på att hon skulle va över de normala,
å de gör inte denna bebisen heller, så de lugnar mig inte så mkt när dom säger att
just nu väger bebisen 2800gr ungefär, för de säger inte att om 4 veckor
när de kommer sätta igång spontant så kommer ungen väga över 4,5.
Ja bara vet de.
Å då sa hon att om du går över såklart att vi sätter igång dig....................????????????????????
Assåå ja fattar inte varför de inte e möjligt att sätta igång mig då
om en vecka eller 2 iaf.
För att undvika en STOR operation som de faktiskt e, och för att inte tala om riskerna
med ett kejsarsnitt.
På dok lät de som att ett kejsarsnitt har mindre risker än en igångsättning,
och 50% av alla igångsättningar slutar me akut kejsarsnitt endå.
Ja undrar om de beror på att de e nåt fel på ungen eller om de beror på att
läkarna inte har tid att vänta......
De klart att ja vill att de ska starta av sig självt å att de e mkt bättre på de sättet,
men ja känner mig skitnervös inför förlossningen nu när ja vet hur dom
känner och ja vill inte bli överkörd, ja HATAR att bli överkörd.
Jag har blivit överkörd hela mitt liv, och ja fullkomligt hatar när folk inte lyssnar på mig
och vad JAG vill.
De e väl endå min kropp??
Helt sjukt.
Å för att inte tala om hur min fysiska hälsa e just nu me,
inte nog me att ja e helt mentalt slut, men kroppen e färdig me,
å de säger ja oxå varenda gång att ja har ont, i bäckenet, i låren ja sover inte,
ja kan inte äta (pga halsbränna och fötter i halsen),
ja har två barn hemma som jag inte kan hjälpa me de som behövs,
ja känner mig sååå handikapapd och ja anser inte att de e glamoröst
överhuvudtaget att va gravid, ja vill aldrig mer va gravid i hela mitt liv,
vilket e synd, för ja veeeeeet att de e "så pass lite tiiiiid man lånar ut sin kropp,
å visst e de uuuuunderbart att kunna skapa och bära ett liv inom sig"
Pyttsan.
Jag e trött på skiten och ja vill att de ska va över. Nu.
Jag vill ha min bebis ute och kunna röra mig normalt igen.
Trött, trött, trött.
Går in i vecka 37 idag, så ja räknar me iaf 4 veckor till innan knoddas
får komma till oss. Om läkarn tillåter de vill säga. Dom kanske vill
att h*n stannar ännu längre, för deras rykte kanske de e bättre vill säga...
Å de e ju de som betyder nåt, de vet vi väl allihop....
De där me sympati och medkänsla lär dom tyvärr inte ut i skolan.....

Mammsen sjuk me :(

Hej å hå så kör vi ett race till me feber och hosta och ont i halsen...
Livisen e mkt bättre, efter hon började me penicillinet.
Men som sagt nu e ja sjuk istället, å de hade ja väl räknat me,
ja undrade varför de tog så lång tid innan de bröt ut på mig speciellt,
eftersom hon har legat i min säng å när man e gravid e man ju nedsatt som de e.
Men hur som helst, nu har ja me åkt på de som sagt å de e inte mkt å göra,
igentligen kanske ja ska gå till dok, men denna veckan har ja inte tid.
Imorrn e de dags för UL, å sen på torsd får vi se va dom säger om bebisen
e stor nog att födas typ snart....
Jag tror dom kommer försöka övertala mig till planerat kejsarsnitt närmare mitt BF,
men ärligt talat så har ja gått 37 veckor på fredag å då räknas bebisen som fullt gången
endå, så ja tycker själv att de kan räcka nu, bebisen e färdig-bakad.
Jag orkar verkligen inte va gravid längre.
Allt ja gör e ligger på soffan och flåsar, å de e sååå inte likt mig, jag gillar inte att va
orörlig, och ja gillar inte att be folk om hjälp, vilket betyder att oftast så gör ja
de själv, vilket leder till att ja får ont antingen i bäckenet eller i benen eller så kör förvärkarna
igång, å så flåsar ja som en överviktig rökare.
Så för alla involverade (speciellt min man och hans mamma som måste stå ut me mig) så
vore de bättre om bebben kom ut nu, så ja kan bli normal igen å slipper gnälla
så förbaskat.
Katten e ju sjuk me, de glömde ja bort, hon har nog oxå åkt på nån slags förkylning,
hon nyser och ena ögat rinner på henne.

Ja sökte lite på nätet å de verkar som att de kan va allergi, eller vanlig förkylning.
Hon har ju börjar komma in mer å mer, så de kanske e damm hon e allergisk mot..
För idag va hon ute i garaget hela dagen och ögat va inte så farligt, men så kom
hon in å började nysa så hon fick gå ut igen.....
Stackarn...

Ungarna e hemma resten av veckan, så idag sov ja ända till halv 10,
(efter att vart uppe runt 1, och sen vid halv 5 pga full kisseblåsa, nerv som låg i kläm och feber)
De va iaf skönt att inte behöva gå upp å ge sig ut...
Å ungarna leker så bra, dom kan underhålla sig själva, å de e aldrig nåt gnäll eller
bråk mellan dom....

Imorrn e de ju UL men inte förrän halv 2, så ja behöver inte upp tidigt imorrn heller, men
på torsd måste ja nog rumpa upp i ottan,  för ja ska va hos dok vid 10...

Nehe nu e de snart middags dags...
Ha en bra tisdag (ja de som e kvar av den)!

Förmodligen öroninflammation och trolig strep.

Japp, så lyder diagnosen för min lilla snutta.
Doktorn kunde inte se nånting i hennes öron som vanligt, för dom va för vaxiga,
och han sa att de va hårt vax (???) Sånt som inte går att ta bort antar ja...(?)
Hur som helst de han kunde se va inte bra, å hon sa själv till honom att de
gjorde ont i ena örat, vilket hon inte har sagt till mig, trots att ja frågat hundra ggr...
Nåja...
Halsen va hemskt oxå, precis som ja trodde, massiva halsmandlar, röd och svullen,
så dom tog en odling och han trodde att de kunde va strep, men oavsett så
skulle penicillinet ta hand om de.
Penicillin i 10 dagar, var 8 timma, han sa oxå att han inte gillar att ge penicillin till barn,
å gör de väldigt sällan, men eftersom hennes feber hade hållt i sig så pass länge så
tyckte han att de va bäst me lite antibiotika.
Oftast när de e virus så brukar febern ge me sig efter 3 dagar å hon hade ju
haft feber hela veckan....
Så hur som helst, hon e lite piggare, men har ff ingen färg i ansiktet,
hon e så blek min lilla fishöna...
Och nu har rösten försvunnit på henne, hes som attan e hon nu,
å säga till henne att hon måste spara på rösten å inte prata e ju som att säga till en
hund att inte skälla. Typ.
Ja va oxå tvungen att boka en tid hos en öron/näsa/hals specialist
för att se va vi ska göra me hennes öron...
Å när ja ringde för att boka tiden fick vi en i April.
April. 2012.
Nästa år.
Om en sisådär ett halvår.
Japp. Doktorn sa att han visste att dom va fullbokade men att ja skulle ta tiden
som dom gav mig och sen ringa honom igen så skulle han se om ha kunde
fixa in henne tidigare, för hon behövde komma inom dom närmsta veckorna sa han.
Herregud säger ja bara.....ja får nog ringa nån annan öron näsa hals specialist tror ja...

Annars har vi inte gjort mkt alls idag, ja va ute å handlade mig ett par (2 par) nya
leggings och 2 nya tröjor, de va välbehövligt kan ja säga...
Jag inser att ja inte har lång tid kvar nu, utan faktiskt bara ett par veckor,
hoppas jag.
Men ja har oxå börjat inse att om ja INTE tänker på de faktum att en bebis ska
komma som ett brev på posten, så e de lite enklare, å de går lite fortare....
Vi har ff inte kommit överens om nåt namn heller, å de kan ju faktiskt va för att ja
överhuvudtaget inte sett min man (ok, knappt) på flera dagar.
Å därför inte kunnat diskutera de....
Känns de som iaf, han jobbade idag, å igår kväll va han ute hos en kompis,
å nu känns de som att ja spenderar mer tid me hans mamma än me han igen.
Deja vu???
Lite grann.
Fast ja känner inte att han e lurig eller att han har fuffens för sig, ja tror mer de handlar om
att han inte kan säga nej till sina kompisar, och när dom frågar om dom ska
gå ut eller göra nåt så e de lättare å säga nej till mig än till dom.
Jag va lite irriterad idag för ja tycker faktiskt inte att de e roligt att bara sitta å glo en hel
helg trots att ja e höggravid, så ja frågade när han kom hem från jobbet om
han ville gå ut å äta iaf, för ja HATAR att de bara e jag i detta huset som måste
planera maten varenda jävla dag.
Tom på helgerna.
Men då tyckte han att vi kunde göra de nån annan dag..
Ok, som NÄR då????
Fööra fredagen när du lovade ungarna att vi skulle göra de,
eller helgen innan?
"Å för den delen e ja inte hungrig endå." ?????????????????????????????
de kanske inte handlade om att DU va hungrig utan att vi kunde få umgås lite
som en familj....Jävla pucko.
Så ja tog ungarna me mig och åkte iväg å käkade på Boston Market,
nån jävla måtta får de va.
Men kom inte sen å säg att du får dåligt samvete för att du inte umgås me dina barn,
när du själv väljer att göra annat, som att sova bort en hel eftermiddag för att
du va ute kvällen innan OCH va uppe å jobbade i ottan (oxå hans egna val).
Så de så.
För de mesta så gillar ja min man, men ibland e han så jävla puckad.
Å de e hemskt skönt att ja kan skriva i min blogg om honom utan att han fattar
va ja skriver. hahhaaaa!!!
Imorrn kommer allt va glömt å ja e glad att ja fick skriva av mig lite.
Å ja tänker iaf inte sitta hemma å vänta på att han ska bestämma sig om han vill
umgås me oss eller inte, utan ja tänker ta mina snorisar och åka ner till deras
faster å umgås me henne, bara för att få lite ombyte från svärmor.
Så de så.
Hoppas ni andra har haft en bra helg med era familjer och tar hand om varandra
för här gäller de tydligt att de måste omprioriteras.
Ordentligt.

Lilla sjuklingen :(

Lilla stackars Olivia e fortfarande sjuk, hon har haft feber sen i måndags natt,
å den har inte vart hög å hon har inte vart direkt påverkad, så ja har väl vart
lite avvaktande me att åka till dok, just för att ja vet att dom kommer säga att
de e ett virus och att de e bara å vänta ut de, men nu när de e fredag och
hon fortfarande har runt 38,5 (39,7 inatt) graders feber och ingen färg i ansiktet alls
så måste ja ringa innan helgen.
Min mamma-intution har satt in antar ja ;)
Olivia e jättesvår att ställa diagnos på me, för hon har aldrig ont nånstans,
å hon mår alltid bra, trots att hon e skitsjuk.
När hon stukade foten va hon uppe å gick dagen efter,när hon hade öroninflammation
OCH halsfluss så visste ja inte ens att hon hade ont i halsen,
å dok undrade hur hon ens hade kunnat äta me den halsen!!!!
Hon e tjock i halsen nu igen och ja såg små blåsor på halsmandlarna igår,
hon hostade inatt när hon kom in å hon har nästan tappat rösten me snuttan,
så de e ju nåt som inte stämmer.
Å eftersom de har hållt på hela veckan, så tror inte ja de e ett virus, för
oftast går de ju över efter ett par dagar, febern iaf, eller??????
Nåja...
De blir iaf dok i eftermiddag efter vi har vart på Bellas kvartsamtal,
ja veeeeeet de heter inte så längre, men ja kallar de för kvartsamtal
för så hette de när ja va liten! :)
Sen tar vi helg här hos oss tror ja minsann.

Förhoppningsvis sa e de sista helgen ja e gravid (ÖNSKETÄNKADE!)
ja tror inte de, men ja hoppas.....hoppas, hoppas, hoppas!!!!!!
Vi får se va dom säger på UL på onsdag...

Ha en bra helg allihopa,ja fattar inte att de e fredag IGEN!
36 veckor idag :)

Halloween!!!

Jahopp så va de dags för halloween (US style) igen då..
Ja tycker de e synd att inte sverige firar de för efter jul så e de den bästa
"helgen" i våra liv iaf :)
Ungarna hade jätteroligt å fick skiiiitmkt godis!!

Livy bestämde sig till slut för att va Häxa och Bella hade ju som sagt redan sin kostym
färdig, Dorothy från Trollkarlen från Oz, å hon blev jättelik!!!!

Så hur som helst, nu sitter vi me 2 st MEGASTORA godispåsar som inte kommer
ta slut på flera månader...:)
Efter vi kom hem igår så gick Livy å la sig me en gång, ja tror inte ens hon åt
nåt av sitt godis, å sen när ja kollade till henne så hade hon feber stackarn,
å ont i magen, så ja la mig inne hos henne, (vilket aldrig e kul för hennes
madrass e som att sova på ett stengolv)
Sen kräktes hon ett par ggr, å sen mådde hon lite bättre..
ja skyller allt på barnkalaset i söndags som va i en bacill-infesterad
lokal, ja hatar såna ställen för hon blir alltid sjuk när vi e på såna kalas,
eller typ när vi vart hos doktorn, där finns de ju bacieller om nåt!!!

Hon hade iaf kul trots att hon skulle behövt en kudde på lilla rumpan för
hon trillade så många ggr!!!

Hon e hemma från skolan idag, så får vi se hur hon mår imorrn...
Bella går bara halva dagar resten av veckan, pga kvart-samtal me hennes lärare.
Vi har tid på fredag å ja har ingen bil hemma så Danielle skulle köra mig.
Sen nästa vecka går båda ungarna bara på måndag sen har dom ledigt resten av veckan!!
NAAAJS!!! :)
Onsd e de dags för UL på eftermiddagen och FÖRHOPPNINGSVIS
så säger dom att ungen e STOR, så ja får bli igångsatt, typ dagen efter.
ja, nu vet ja att de inte kommer bli så men jag HOPPAS iaf!!!!
Sen på torsd har ja BM besök igen, så hur som helst så vill ja få ut bebben snart,
ja e trött, hemskt trött på att va gravid nu.
Fast ja måste endå säga att ja mår lite bättre, fysiskt, efter vi hade våran olycka,
förutom ryggen då, men foglossningen e bättre, och förvärkarna har ja inte
kännt av så mkt sen förra veckan...Så ja vet inte riktigt va de betyder?
Men ja tar de.
Nog för att ja inte kan andas ännu, men ja hoppas att bebben skjunker
ner snart så ja kan få luft i mina lungor igen! :)
Nu ska ja gå å ta hand om min lilla sjukling....
Å håll tummarna att ingen annan i familjen blir sjuk!

Ärligt, e de fredag igen???

Herregud va fort de går nu.
Vilken som sagt e hemskt skönt för min skull, ja längtar så efter min bebis nu,
ja undrar om h*n har mkt hår som Bella eller om de blir en flintis till som Livy :)
I helgen blir de hur som helst relativt lugnt, Livy har ett barnkalas
på söndag som hon ska gå på, å som vi snällt får följa me på för dom ska
åka rullskridskor, jag tycker de e kul me, men de kanske inte e så bra att ge sig på de
just nu, me bebismagen å allt ;)

Annars tar vi de lugnt som sagt, ja har fått ont i min rygg igen, men ja antar att
efter allt som hänt denna veckan så e de stress.
Jag slog mig ju inte när vi krockade, bara att ja spände mig när ja såg fanskapet i
ögonvrån...Men ja har ju en tendens att bära stressen som en ryggsäck som sagt.
Så de e nog därför, ja behöver lite massage eller akupunktur, men eftersom ja inte kan
direkt ligga på magen så får de vänta till bebisen har kommit ut.....Då ska ja
unna mig lite massage tror ja minsann. :)

Nu ska ja skicka iväg min lilla fishöna till skolan, å sen ska ja vila mig, som vanligt.
Ja missade slutet på Greys Anatomy igår kväll, ( jaaa jag somnade!!!!)
så ja ska kika på de har ja tänkt mig...
Sen håller ja ju på å tvättar me, för kattkräket har ju fått loppor så innan hon får komma in igen
så fick hon lite loppmedicin som ska hjälpa inom 12 timmar, å sen va ja tvungen att tvätta hennes
lilla kattsäng som säkerligen e full me loppägg å massa äckel!!! UUUUSSSCCCHHH!!!!!!!!!

Ja tycker synd om henne för hon vill komma in idag, de e ganska kallt ute, men ja vet att hon
bodde ju UTE under ett skjul förra vintern, i snön å allt, så garaget e nog snäppet bättre
än de....

Ha en bra helg!!!

Vecka 35 alldeles straxt.

Så 5 veckor kvar till mitt BF och ju mer ja tänker på de desto mer känns de som
att bebben kommer jävlas me mig å ja kommer gå över.
Bara för att lixom.
Ja va iaf hos BM i tisdags ju,  väger nu in på 65,3 kg, så ja hade gått upp
runt 2 kg till, men de gör inte så mkt....
Ja visste ju att ja hade växt då kläderna, framför allt tröjorna,
ja hade på mig för 2 veckor sen (och som passade ganska bra),
numera ser ut som magtröjor.....
Nåja...de e inte länge kvar nu, å ja tänker sluta klaga.
Magen mätte 35 cm, så precis där ja ska va...hjärtljuden låg på
150 slag/min och mitt blodtryck va 125/75, vilket ja fortfarande tycker e högt,
för mig, men de e aldrig nån som säger nåt så....
Om 2 veckor, den 9 Nov e de UL som gäller å då får vi se hur stor eller lten bebben e,
och va som kommer hända efter de...
Jag tror själv inte att ungen kommer va så stor, men sen kommer h*n växa som fan
sista veckorna så ja kommer endå ha problem me förlossningen....
Ja bara känner de på mig att de kommer bli tuuuuuungt dom sista veckorna,
de e de ju alltid.
Men hur som helst så låtsas dom ff inte om att ja säger att ja ABSOLUT INTE vill göra kejsarsnitt,
utan att ja vill bli igångsatt tidigare än mitt BF om bebisen e stor...
"de kan vi prata om nästa gång", jodå, så har dom sagt sen vecka 20 typ.
Äsch....Vi får väl se.
Hon kollade mig iaf å ja va inte öppen nåt å huvudet va högt upp sa hon,
så de kändes bra, me alla förvärkar ja haft så börjar man ju undra...
Men hon sa att mot slutet så kan dom bli regelbundna i ett par dagar för att sedan
återgå till inte så onda förvärkar,

Annars mår ja realtivt bra efter våran olycka, jag har ont i ryggen, i axlarna och i benen,
de känns som träningsvärk ungefär, men mentalt så e de lite värre,
De spelas i huvudet hela tiden som en dålig film, och ja funderar hela tiden
på vad som kunde ha hänt, tänk om han hade sprungit in i min dörr istället för Livys,
då hade vi krockat, eller kört i diket, å de kunde gått riktigt illa,
tänk om vi hade kommit 2 minuter senare, då hade ingenting hänt,
tänk om, tänk om, tänk om, tänk om.
Å ja kan inte sluta.
Usch. Jag har iaf sovit gott inatt, så ja hoppas att de blir lite bättre ju mer tid de går...
Ja vet att ja oxå måste ge mig ut å köra igen snart innan de går för lång tid emellan så
ja inte slutar köra för detta...
Hur som helst nu e rutorna fixade och killen som va här igår å fixade dom sa att hela
dörren va intryckt så han ahde lite problem att få in rutan, men de gick till slut,
Så ja tänker tacka Gud igen, om å om igen, att vi mår bra, Livisen har inga fysiska/mentala men,
utan hon mår bra....

Satan i gatan va rädd jag var.

När Livisen å ja körde hem ifrån BM i morse
så kom ett rådjur ifrån ingenstans å sprang rakt in i sidan av bilen,
precis där Livy satt.

Hela bilen skakade och båda rutorna krossades där bak, jag har då aldrig varit
mer rädd i mitt liv, inte för mig själv eller bebisen utan för Olivia.
Hon skrek i högan sky så ja trodde att hon hade skadat sig ordentligt, de visade
sig att hon blev mest rädd, men herregud va adrenlinet kickar in me en gång.
Full styrka typ.
Gode Gud.
Så efter mkt om å men så e ja väldigt skakad och fruktansvärt tacksam att vi
mår bra båda två, Livisen hade glas i håret, men hon fick hoppa i duschen när
vi kom hem å sen ville hon gå till skolan, så ja skickade iväg henne.
Kanske dumt, men ja frågade säkert 5 ggr om hon ville va hemma å de ville hon inte,
Fy va otäckt.
Nu fattar ja hur folk kör på rådjur hela tiden, han kom ifrån ingenstans, verkligen.
Nu ska ja lägga mig å vila å se om ja kan sluta böla i 10 minuter iaf,
huvudvärken kom som ett brev på posten när ja hade lämnat Livy, ja antar
att adrenalinet släppte och ja har slappnat av lite grann.....

TACKAR Gud (eller vem de nu e) som bestämmer va som ska hända,
att jag, bebben och framför allt Olivia mår bra, ja vet inte va ja skulle göra
om något hända mina tjejer, nån av dom.
Mammas hjärta. Herregud.

Ny vecka. IGEN!

Gode tid va fort de går, nu e de måndag IGEN... Å på ett sätt e de ju bra
att de går fort, för då går de fortare tills bebben kommer, 5 veckor kvar,
lite drygt men ja räknar som sagt inte me att de kommer ta så länge, ja tror
att h*n kommmer snabbare än alla tror, men se e de ju en liten busig unge
me så man kan inte lita på nånting.
Jag har haft ganska regelbundna förvärkar nu sen i fredags, som börjar på
eftermiddagen å håller i sig i 4-5 timmar å sen släpper dom lite grann så ja kan gå å
lägga mig iaf, å så kör dom igång så fort ja stiger upp på morgonen, men dom
blir inte smärtsamma förrän på eftermiddagen.....
Ja vet att de inte e de real deal, men de märks ju att dom blir värre å värre, så
ja vet att slutet e nära nu, ja behöver inte vänta sååååååå länge till.
De ja tycker e fruktansvärt jobbigt e att ja inte kan göra de ja vill längre,
å att ja måste be folk om hjälp, att känna sig så jävla handikappad e
fruktansvärt...
Å ofta så gör ja saker iaf, trots att ja inte ska, bara för att ja TOTALVÄGRAR
inse att ja inte e lika rörlig som innan.....
Med följd av att värkarna blir värre och foglossningen kör igång....
Herregud.
Ja har aldrig vart me om maken.
så inte nog me de, ja bröt lilltån igår me, ja vet att den e av,
herrejävla va ja skrek!!
De e som sagt lite svårt att se vart man sätter fötterna, när man inte ens kan SE sina fossingar
längre!!
Så ja öppnade dörren rakt på lilltån, å nu e den blå och lika stor som en köttbulle...
Så de dröjer väl ett tag innan de känns bättre i den me. Hur patetiskt e inte de!! hahhaaaa
Ja kan inte vinna i de här racet känner ja!!!

Hur som helst, igår va de ju dags för pumpa-karvning, å de gick ganska bra,
ungarna hjälpte till å gröpa ur dom å sen målade dom ansikten på dom som ja fick skära ut,
så här fina blev dom:

Som ni kan se så har vi de fortfarande relativt varmt här, eller man behöver en tröja
under dagen men ff ingen jacka!! :))

Såhär fina ser dom ut på kvällen:

Jag och Livisen va oxå iväg å köpte hennes kostym igår, en häxa blev de till slut,
Så nu e vi redo för halloween!! :)
Om inte ungen kommer tills dess vill säga, då måste ja köpa en kostym till ;)

Ha en bra måndag!

Söndagsmys!

Idag blir de inte många knop här hos oss, som vanligt....
Ungarna har haft sina kusiner här inatt så dom leker för fullt,
sen ska vi fixa å dona me våra pumpor e de tänkt,
de e ju snart halloween här hos oss.
Livisen å ja ska dra iväg till affären nu en sväng å se om vi hittar en halloween-kostym
till henne, Bella har sin färdig redan, hon ska ja Dorothy från
Trollkarlen från Oz,

den bästaste filmen någnsin :)
Livisen har haft lite mer problem att bestämma sig
men nu ska vi iaf åka iväg å kika om vi kan hitta nåt...
Ja vet att de e ett misstag för ja kommer inte kunna göra nåt mer på hela dagen
men vissa grejer måste göras, så e de bara.
Å så kan ja kika på bebisgrejer me, ja behöver ju några grejer till....
2 flugor i en smäll.
Ha en bra söndag!!! :)

Mina älskade töser

Jag har så mkt kärlek för mina små älsklingar att ja fattar inte hur de ska finnas rum i hjärtat
för en till.....
Olivia e så otroligt rolig, smart å snäll mot andra, hon e allas kompis :)
å min stora tjeja Bella har en hjärna (och ett hjärta) som inte e
av denna värld, hon e så fruktansvärt smart att ja undrar hur man kan va så
liten å ha så mkt vetskap i huvudet...Å viljan att lära sig ännu mer!!! :)
Mina fina, fina tjejer...
Mamma älskar er så de gör ont i hjärtat!

Ny Blog

Hoppsan hejsan så va de nu dags igen för ett nytt försök
me en blogg.
Jag har tidigare bloggat på marianova, (här kan ni läsa tidigare inlägg:
 http://marianova.com/users/mallanfrallan )men de har kommit så mkt
spam å grejer där, å sen tar de sån fruktansvärd tid innan man kan ens
läsa andras bloggar, eller uppdatera din egna, så ja ska försöka mig på
denna sidan istället. :)

Här kommer ja skriva om mitt trista tråkiga liv som 29årig mamma, fru, dotter, syster,
vän å allt annat som ja faktiskt e. :)
Mitt liv e inte så glamoröst som vissa verkar tro, ja e som sagt ingen Hollywood-fru,
även om ja vill låtsas ibland ;)
Men jag älskar min familj och mitt liv just nu, jag och min man är lyckliga,
mina barn är lyckliga och trygga...Och det är väl allt man kan begära?? :)

Idag mår ja relativt bra, foglossningen verkar ha lugnat ner sig lite grann,
och ja antar att de e för att ja har vilat mkt denna veckan,
men förvärkarna blir bara värre å värre.
Vissa dagar undrar ja om de e dags!
Idag går ja in i vecka 34, så jag har ju en bit kvar, inte mkt men en liten bit...
Nästa vecka blir de besök hos BM igen, å veckan efter de så ska ja på ännu ett
ultraljud för å se hur stor den här tjockis-bebisen verkligen e! :)
Å då får ja ju veta oxå om de blir igångsättning eller om ja får vänta....

Nehe nu e de dags för min lilla fishöna att åka till skolan!